Inför nyhetsbrevet i september har vi
intervjuat bloggen Fet,
Ful och Frånskild, en liten blogg
om att leva ensam i storstan efter
skilsmässan.
Tjena. Hur är
läget?
Det är
helt okej, tackar som frågar. Eller, okej och okej…
Jag har träningsvärk och är hungrig som
en mindre öststat efter ett år med missväxt, men
ser fortfarande mer ut som Peter Harrysson än Johan Wissman i kroppen. Åtminstone i
underkläder. Det kunde ha varit bättre, med andra ord.
Denna ständiga kamp mot fläsket gör mig
nedstämd i största allmänhet. Å andra sidan
är det här en av mina mer trivsamma melankoliska dagar i
livet.
Hur mår lilla Elsa?
Hon är
lite sur just nu, eftersom jag prioriterat att svara på de
här frågorna framför att låta henne slita
sönder hundhuvudet i tyg som jag tidigare använde att
skydda klubbhuvudet på min järnfemma med. Det var innan
hon nosade reda på valda delar av min golfbag i hallen. Jag
har för övrigt inte spelat en enda runda i år. Jag
blir bara sämre på golf ju mer jag spelar.
Vad fick dig egentligen att starta bloggen? Gillar du att
skriva i allmänhet?
Jag
har aldrig varit särskilt förtjust i att skriva. Jag har
alltid försökt mig på att bli musiker. Men
historiskt sett är det lik förbaskat skrivandet som har
pröjsat flest hyror och räddat mig från a-kassan.
Jag var till och med chefredaktör för en tidning i ett
halvår, men avskydde det. Men jag gillar bloggar som
kommunikationsform. Har haft ett par andra bloggar förut, men
aldrig riktigt hittat formen i dem. Så en dag bestämde
jag mig bara för att göra det hela lite mindre
komplicerat och bara skriva någon form av dagbok. Så
föddes Fet, Ful &
Frånskild. Jag trodde den skulle bli poppis bland män i
liknande situationer som min, men paradoxalt nog verkar min
läsekrets bestå näst intill uteslutande av gifta
kvinnor.
Vet din exfru om att du bloggar/läser hon din
blogg?
Nej. Eller
rättare sagt – jag vet inte. Jag kanske framstår
som ohyggligt blåögd nu, men jag vet att folk som
känner henne väl läser Fet, Ful &
Frånskild på daglig basis. Så helt omöjligt
är det väl inte. Vi har aldrig pratat om den i alla
fall.
Har du någonsin ångrat något du har
skrivit på bloggen?
Ja,
när jag skrev att min polare hade fått ligga med en
tjej. Jag tror inte att han uppskattade det. ”Vad i helvete
skrev du det för?” tror jag bestämt var hans ord.
Jag lät inlägget vara kvar trots detta, eftersom han inte
nämndes vid namn.
Vilka andra bloggar läser du på
Bloggspace?
Jag är
väldigt förtjust i paranolda, av
någon anledning. Tjejen skriver riktigt bra. Hon har ett bra
flyt i sina formuleringar och lyckas beröra tillsynes
ointressanta ämnen med läsvärdet i
behåll.
Du verkar ha många bekymmer, är det verkligen
så illa som det ibland framstår i din
blogg?
Ja, det
är det.
Och,
nätdejtingen går bra,
eller?
Nej, det gör den inte.
Har du några pr-tips åt andra bloggare
för att locka fler
läsare?
Bra
rubriker är väl egentligen den metod jag använder
mest själv. Det lär man sig efter åratal på
diverse tidningsredaktioner. Egentligen är resten av gravt
underordnad betydelse. Sedan kan man inte nog underskatta vikten av
att uppdatera dagligen. Skriv kort och ofta. ”Skriv kort,
helst inte alls”, sa en chefredaktör på en tidning
jag jobbade på en gång i tiden. Han hade jävligt
rätt i det.
Till sist, har du något dagens låttips
åt oss?
Nej, men
jag har ett ”livets låttips”. Fick jag bara
lyssna på en låt resten av livet skulle det vara
”Ooh Child” med The Five Stairsteps. Soul rakt in i din
ryggrad!