Inför nyhetsbrevet i september har vi
intervjuat bloggen Fet,
Ful och Frånskild, en liten blogg
om att leva ensam i storstan efter
skilsmässan.
Tjena. Hur är läget?
Det är helt okej, tackar som frågar. Eller, okej och okej… Jag har träningsvärk och är hungrig som en mindre öststat efter ett år med missväxt, men ser fortfarande mer ut som Peter Harrysson än Johan Wissman i kroppen. Åtminstone i underkläder. Det kunde ha varit bättre, med andra ord. Denna ständiga kamp mot fläsket gör mig nedstämd i största allmänhet. Å andra sidan är det här en av mina mer trivsamma melankoliska dagar i livet.
Hur mår lilla Elsa?
Hon är lite sur just nu, eftersom jag prioriterat att svara på de här frågorna framför att låta henne slita sönder hundhuvudet i tyg som jag tidigare använde att skydda klubbhuvudet på min järnfemma med. Det var innan hon nosade reda på valda delar av min golfbag i hallen. Jag har för övrigt inte spelat en enda runda i år. Jag blir bara sämre på golf ju mer jag spelar.
Vad fick dig egentligen att starta bloggen? Gillar du att skriva i allmänhet?
Jag har aldrig varit särskilt förtjust i att skriva. Jag har alltid försökt mig på att bli musiker. Men historiskt sett är det lik förbaskat skrivandet som har pröjsat flest hyror och räddat mig från a-kassan. Jag var till och med chefredaktör för en tidning i ett halvår, men avskydde det. Men jag gillar bloggar som kommunikationsform. Har haft ett par andra bloggar förut, men aldrig riktigt hittat formen i dem. Så en dag bestämde jag mig bara för att göra det hela lite mindre komplicerat och bara skriva någon form av dagbok. Så föddes Fet, Ful & Frånskild. Jag trodde den skulle bli poppis bland män i liknande situationer som min, men paradoxalt nog verkar min läsekrets bestå näst intill uteslutande av gifta kvinnor.
Vet din exfru om att du bloggar/läser hon din blogg?
Nej. Eller rättare sagt – jag vet inte. Jag kanske framstår som ohyggligt blåögd nu, men jag vet att folk som känner henne väl läser Fet, Ful & Frånskild på daglig basis. Så helt omöjligt är det väl inte. Vi har aldrig pratat om den i alla fall.
Har du någonsin ångrat något du har skrivit på bloggen?
Ja, när jag skrev att min polare hade fått ligga med en tjej. Jag tror inte att han uppskattade det. ”Vad i helvete skrev du det för?” tror jag bestämt var hans ord. Jag lät inlägget vara kvar trots detta, eftersom han inte nämndes vid namn.
Vilka andra bloggar läser du på Bloggspace?
Jag är väldigt förtjust i paranolda, av någon anledning. Tjejen skriver riktigt bra. Hon har ett bra flyt i sina formuleringar och lyckas beröra tillsynes ointressanta ämnen med läsvärdet i behåll.
Du verkar ha många bekymmer, är det verkligen så illa som det ibland framstår i din blogg?
Ja, det är det.
Och, nätdejtingen går bra, eller?
Har du några pr-tips åt andra bloggare för att locka fler läsare?
Bra rubriker är väl egentligen den metod jag använder mest själv. Det lär man sig efter åratal på diverse tidningsredaktioner. Egentligen är resten av gravt underordnad betydelse. Sedan kan man inte nog underskatta vikten av att uppdatera dagligen. Skriv kort och ofta. ”Skriv kort, helst inte alls”, sa en chefredaktör på en tidning jag jobbade på en gång i tiden. Han hade jävligt rätt i det.
Till sist, har du något dagens låttips åt oss?
Nej, men jag har ett ”livets låttips”. Fick jag bara lyssna på en låt resten av livet skulle det vara ”Ooh Child” med The Five Stairsteps. Soul rakt in i din ryggrad!
